Förutom mitt svenska medborgarskap är jag medborgare nummer 378 i Kjartanistan. Mitt kjartanistanska pass förvarar jag på kontoret, stående ovanpå en inramad flaska av världens första litografi-champagne. Ett kjartanistanskt pass är väldigt praktiskt, för giltighetstiden är evig, det behöver aldrig förnyas.
Min fru, som också har ett kjartanistanskt medborgarskap, säger ibland att det inte är ett riktigt pass, att det inte räknas, för att det inte går att använda när man reser utomlands. Jag är inte så säker på det. Nästa gång jag åker till Champagne (om bara ett par veckor för övrigt) ska jag minsann visa upp passet.
Det känns som en bra grej i Kjartan Slettemarks anda.
Evil heart fears art.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar