1. Vädret har varit fantastiskt under sommaren. Både juli och augusti var varma månader utan utan regn, vilket resulterat i mycket bra och mogen frukt. Det fina vädret har fortsatt i september och hela skördeperioden har för ovanlighetens skull varit regnfri. Implikationerna av detta är att man över hela distriktet fått väldigt fin och ren frukt, helt och hållet befriad från botrytis, vilket är ovanligt. Detta innebär i sin tur fin kvalitet på druvorna vilket förstås också underlättar vinmakandet.
Socker- och syra-nivåer anses ligga bra till, även om lagringspotentialen generellt troligen blir lägre för 2009 jämfört med 2008 (pga högre syrahalter detta senare år).
2. Kvantiteter. Som tidigare rapporterats här på bloggen har skördeuttaget i år varit rekordlågt. Det har fått till följd att man mycket enklare kunnat välja ut den allra bästa frukten. Jag får ofta frågan vad som händer med de druvor som inte får användas till champagnemakandet, en fråga som aktualiseras möjligen extra mycket i år med tanke på det låga tillåtna uttaget. Här har man i stort sett två alternativ. Antingen lämnar man kvar druvorna på marken (alternativt på rankona om det bara rör sig om en eller ett par klasar) eller så pressas musten och skickas till destillerierna för tillverkning av andra alkoholhaltiga drycker, som till exempel marc eller fine (den lokala varianten av italiensk grappa)
3. Smak. De första indikationerna visar på ett bra år, om än inte fantastiskt. Möjligen lite slutna smaker med potential att öppna upp sig bättre om några år. Blir det årgångschampagner? Säkerligen hos några producenter. Dock innebär årets låga skördeuttag, i grund och botten beroende av finanskrisen (man vill producera färre flaskor), att mycket av frukten kommer att behövas till producenternas standardchampagner, vilket i sin tur försvårar möjligheten att tillverka renodlade årgångschampagner, ur en rent kvantitativ aspekt.
I korthet, rapporterat från myllan.
