Rapport från Charles de Gaulle - dag 3 och 4 på vårresan

Lördagens schema var så pass aktivitetsfyllt att jag tyvärr inte hunnit uppdatera bloggen förrän nu, sittande på Charles de Gaulle efter att ha sagt farväl till alla nya och gamla vänner som avverkat en magisk helg i Champagne. Särskilt magiskt var det förstås för Anna som inte hade en aning om Andreas frieri under gårdagens middag. Än en gång, ett stort grattis till det nyförlovade paret (se vidare nedan).

Lördag morgon tillbringade vi i Premier Cru-byn Mareuil tillsammans med småproducenten Fabrice Pouillon. Bland Fabrices många fina champagner återfinns (som bekant för många) hans hyllade, men i produktion ytterst begränsade, prestigechampagne La Fleur de Mareuil (Mareuils blomma). Med illa dold upprördhet berättade Fabrice att ett av de stora husen (ingen nämnd, ingen glömd) via advokater kontaktat honom och meddelat att de nu patentskyddat prefixet "La Fleur de" (hur man nu kan göra det). Fabrice har bett att träffas personligen för att diskutera saken - de befinner sig ända i stort sett nästgårds - men total tystnad. För att göra en lång historia väldigt kort så har Fabrice tvingats bestämma sig för att byta namn på sin prestigechampagne från årsskiftet (de legala kostnaderna, trots att han troligen hade vunnit, skulle bli alltför betungande). Så från och med 2011 heter champagnen La Coeur de Mareuil (Mareuils hjärta). Nedan ser ni Fabrices press.

För lunchen begav vi oss ner till hjärtat av Côte des Blancs. På restaurang Le Mesnil, i byn med samma namn, hade man faktiskt en rejäl rea på prestigechampagner, vilket alla som har koll på svenska restaurangpriser för dessa viner kan intyga.

Efter maten var det dags för nästa producentbesök, fortfarande i Le Mesnil. Eftersom Damien på champagne Michel Rocourt började servera den ena chardonnayn efter det andra (bland andra ekfatsprov och en a-la-minute degorgerad champagne) hann vi precis till hotellet och byta om innan det var dags att åka upp på Reimsberget för middag hos producenten François Huré (till höger nedan).

François gode vän Olivier (i mitten ovan), som till vardags är kock på Le Meridien i Paris, hade specialkomponerat en sexrättersmiddag med särskilt utvalda champagner av diverse årgångar från 1982 och framåt. Det var till dikalven som Andreas överraskade med ett vackert tal och föll på knä (Anna sa ja).

Efter ett fåtal timmars sömn (och ett försvarbart antal lådor champagne att bära på) stannade vi morse (söndag) till ute bland vinodlingarna och fick en snabbkurs i hur man sköter rankorna.

Till alla som var med och förgyllde dessa dagar: ett stort tack!